Idag pratade jag med min läkare igen. Egentligen skulle han ha ringt imorgon. Men igår ringde jag avdelningen för jag behövde prata med honom tidigare. Tyvärr hade han ingen tid förrän idag. Så jag passade på att åka upp till SÖS för nya prover så det skulle finnas klart till idag.
Jag har inte alls mått bra. Förra torsdagen var katastrof med min mage. Det är som om någon startar en motor som vibrerar. Det vibrerar långt ner från vänster sida, upp över bröstet och till huvudet. Hjärtat slår hårt men inte fort. Jätteobehagligt.
Fredagen och måndagen var bra dagar. Helgen, tisdag och onsdag katastrof.
Inatt sov jag en timme. Inte kunde jag somna under dagen heller eftersom magen gjorde som den gjorde.
När jag sätter mig ner eller försöker vila sätter det igång om jag inte håller benen i rörelse. Står jag eller går jag går det bra.
Så därför ville jag prata med läkaren om det här.
Proverna var bra. Dom hade blivit bra nästan lite för fort så nu skulle det istället hållas koll på så det inte blir någon underfunktion. Då måste jag äta levaxin. När jag berättade om min mage och sömnproblem så ville han inte skicka iväg mig till nåt jobb så han sjukskrev mig två veckor till.
Han visste inte riktigt vad det kunde vara men trodde att det kan vara biverkning av kortisonet. Han sa attt det borde bli bättre när jag börjar nästa nertrappning som börjar på lördag. Håller tummarna för det.
Börjar verkligen ledsna på det här nu. Vill ju bara bli frisk.
Men jag är glad att ha en sån bra läkare. Han kunde ju bara sagt att proverna var bra och tyckt att det var dags att börja jobba. Men han lyssnar och förstår att jag inte mår bra än. Att jag inte riktigt är framme än.
Men jag fortsätter med vila och mina promenader.
Vågar jag öppna mitt lönekuvert nästa vecka? Lär ju inte vara mycket där.
Hoppas verkligen att du blir frisk och pigg snart men fram tills dess - var rädd om dig, lyssna på kroppen och låt allt ta sin tid *kram*
SvaraRaderaJa det ska jag göra. Det är nu 9 veckor sen jag blev dålig och som senare blev till en sköldkörtelinflammation. Så kroppen har ju tagit lite stryk.
SvaraRaderaFörhoppningen var ju att byggt upp lite energi och ork förra veckan och den här. Men dom planerna hade inte min kropp. Istället för att ta kliv framåt så gick jag bakåt.
Men nu hoppas jag verkligen att det vänder.
Kroppen är ju fortfarande på högvarv. Men det blir nog bättre nu när jag minskat på kortisonet. Och så hoppas jag att mitt magproblem ska upphöra. Det tar mycket på mig när det blir så.
Önskar dig och familjen en trevlig helg.