Ja egentligen borde det ha varit förra veckan men den blev bara katastrof.
Istället för att ta några kliv framåt halkade jag tillbaka.
Svårt att sova, en kropp som lät som den gick på högvarv. Lät som jag hade en motor i magen som bara rusade. Pulsen var det dock inget fel på som tur var. Men att hela tiden i sittande eller vilande läge känna hur det vibrerar i kroppen är så påfrestande. Det stack i mina fötter, armar och ansikte.
Det har lagt sig lite. Nu kan jag vila utan att det drar igång på en gång. Det kommer och går. Förrut var de ju hela tiden.
Den här veckan ska jag också upp till sjukhuset för nya prover. Håller tummarna för att dom fortsätter att vara bättre.
Imorse när Isabelle gått till skolan i ösregnet, stackaren skulle ha orientering, så passade jag på att ta en lite powernapp. Så skönt att kunna få vila en stund.
Sedan drog jag på mig kläder och gick ut i skogen. Regnet hade upphört och det var ett härligt höstväder.
Hoppas proverna är bättre även den här veckan såatt det går åt rätt håll, men det känns nästan som om du skulle behöva lite mer tid att vila
SvaraRaderaJa fårväl se hur jag mår på fredag då läkaren ska ringa mig.
SvaraRaderaMen lite orolig är jag hur jag ska orka tillbaka på heltid med 118 barn på måndag. Återhämtningen har ju inte gått riktigt som jag tänkt mig.