Idag pratade jag med min läkare igen. Egentligen skulle han ha ringt imorgon. Men igår ringde jag avdelningen för jag behövde prata med honom tidigare. Tyvärr hade han ingen tid förrän idag. Så jag passade på att åka upp till SÖS för nya prover så det skulle finnas klart till idag.
Jag har inte alls mått bra. Förra torsdagen var katastrof med min mage. Det är som om någon startar en motor som vibrerar. Det vibrerar långt ner från vänster sida, upp över bröstet och till huvudet. Hjärtat slår hårt men inte fort. Jätteobehagligt.
Fredagen och måndagen var bra dagar. Helgen, tisdag och onsdag katastrof.
Inatt sov jag en timme. Inte kunde jag somna under dagen heller eftersom magen gjorde som den gjorde.
När jag sätter mig ner eller försöker vila sätter det igång om jag inte håller benen i rörelse. Står jag eller går jag går det bra.
Så därför ville jag prata med läkaren om det här.
Proverna var bra. Dom hade blivit bra nästan lite för fort så nu skulle det istället hållas koll på så det inte blir någon underfunktion. Då måste jag äta levaxin. När jag berättade om min mage och sömnproblem så ville han inte skicka iväg mig till nåt jobb så han sjukskrev mig två veckor till.
Han visste inte riktigt vad det kunde vara men trodde att det kan vara biverkning av kortisonet. Han sa attt det borde bli bättre när jag börjar nästa nertrappning som börjar på lördag. Håller tummarna för det.
Börjar verkligen ledsna på det här nu. Vill ju bara bli frisk.
Men jag är glad att ha en sån bra läkare. Han kunde ju bara sagt att proverna var bra och tyckt att det var dags att börja jobba. Men han lyssnar och förstår att jag inte mår bra än. Att jag inte riktigt är framme än.
Men jag fortsätter med vila och mina promenader.
Vågar jag öppna mitt lönekuvert nästa vecka? Lär ju inte vara mycket där.
torsdag 19 september 2013
måndag 16 september 2013
Återhämtningsvecka
Ja egentligen borde det ha varit förra veckan men den blev bara katastrof.
Istället för att ta några kliv framåt halkade jag tillbaka.
Svårt att sova, en kropp som lät som den gick på högvarv. Lät som jag hade en motor i magen som bara rusade. Pulsen var det dock inget fel på som tur var. Men att hela tiden i sittande eller vilande läge känna hur det vibrerar i kroppen är så påfrestande. Det stack i mina fötter, armar och ansikte.
Det har lagt sig lite. Nu kan jag vila utan att det drar igång på en gång. Det kommer och går. Förrut var de ju hela tiden.
Den här veckan ska jag också upp till sjukhuset för nya prover. Håller tummarna för att dom fortsätter att vara bättre.
Imorse när Isabelle gått till skolan i ösregnet, stackaren skulle ha orientering, så passade jag på att ta en lite powernapp. Så skönt att kunna få vila en stund.
Sedan drog jag på mig kläder och gick ut i skogen. Regnet hade upphört och det var ett härligt höstväder.
fredag 13 september 2013
torsdag 12 september 2013
onsdag 11 september 2013
Ingen bra dag
Idag har det inte varit någon bra dag. Vaknade som vanligt men kände mig yr och darrig i kroppen. Nästan som om hela kroppen vibrerade.
Fick iväg Isabelle till skolan. Sedan gick jag och lade mig. Försökte sova. Gick väl så där. Svårt att koppla av. Inte gick det lättare heller då det renoveras i lägenheten över. När jag precis somnat började dom borra :(
Fick ju sluta med tabletterna mot för hög puls men kunde ta dom om jag kände av det igen. Kollade upp pulsen på mig och idag låg den på 95 slag per minut. I måndags var den på 48. Så jag tog en tabeltt och nu ett tag senare så känns det bättre.
Jag hoppas bara det är något tillfälligt. Men jag vet också att det tar tid med sköldkörteln.
Jag fortsätter att vila och ta min medicin. Tar dagen som den kommer. Känner jag mig pigg passar jag på att ta en promenad.
Imorgon hoppas jag att det är en bättre dag.
Fick iväg Isabelle till skolan. Sedan gick jag och lade mig. Försökte sova. Gick väl så där. Svårt att koppla av. Inte gick det lättare heller då det renoveras i lägenheten över. När jag precis somnat började dom borra :(
Fick ju sluta med tabletterna mot för hög puls men kunde ta dom om jag kände av det igen. Kollade upp pulsen på mig och idag låg den på 95 slag per minut. I måndags var den på 48. Så jag tog en tabeltt och nu ett tag senare så känns det bättre.
Jag hoppas bara det är något tillfälligt. Men jag vet också att det tar tid med sköldkörteln.
Jag fortsätter att vila och ta min medicin. Tar dagen som den kommer. Känner jag mig pigg passar jag på att ta en promenad.
Imorgon hoppas jag att det är en bättre dag.
tisdag 10 september 2013
Promenerat
Imorse tog jag mig en liten promenad runt området. Det är dags att börja få tillbaka lite ork och kondis.
Det var på lite darriga ben jag tog mig runt men det gick bra.
Om två veckor är det ju tänkt att jag ska börja jobba igen och då gäller att ha orken tillbaka.
måndag 9 september 2013
Återbesök
Var till läkaren på Södersjukhuset idag.
Mina värden var betydligt bättre än sist. Så det är på rätt väg.
Jag har haft en kraftig inflammation i sköldkörteln och inte en lindrig som min läkare på vårdcentralen sa.
Pulsen var bättre ja nästan lite för låg så nu skulle jag sluta med den medicinen. Annars har jag väl ingen puls kvar snart haha...
Kortisonet ska jag börja att trappa ner på. Så den 18 november äter jag min sista kortisontablett. Det finns ett slut på eländet.
Läkaren valde att sjukskriva mig två veckor till. I huvudet känner jag mig som vanligt men min kropp orkar inte så mycket som jag tycker den borde. Som igår när jag följde med grannen till Farsta som skulle prova glasögon. Två timmar var vi borta. När jag kom hem var jag alldeles slut. Det blev soffläge hela kvällen.
Jag är så himla tacksam över den läkare jag fått på Sös. En specialist som vet vad han pratar om. Trevlig och sympatisk som lyssnar på mig och förklara för mig. Önskar att fler läkare var som
Hans Ohrling.
Mina värden var betydligt bättre än sist. Så det är på rätt väg.
Jag har haft en kraftig inflammation i sköldkörteln och inte en lindrig som min läkare på vårdcentralen sa.
Pulsen var bättre ja nästan lite för låg så nu skulle jag sluta med den medicinen. Annars har jag väl ingen puls kvar snart haha...
Kortisonet ska jag börja att trappa ner på. Så den 18 november äter jag min sista kortisontablett. Det finns ett slut på eländet.
Läkaren valde att sjukskriva mig två veckor till. I huvudet känner jag mig som vanligt men min kropp orkar inte så mycket som jag tycker den borde. Som igår när jag följde med grannen till Farsta som skulle prova glasögon. Två timmar var vi borta. När jag kom hem var jag alldeles slut. Det blev soffläge hela kvällen.
Jag är så himla tacksam över den läkare jag fått på Sös. En specialist som vet vad han pratar om. Trevlig och sympatisk som lyssnar på mig och förklara för mig. Önskar att fler läkare var som
Hans Ohrling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)